Förord
Sjökaptensföreningen i Göteborg firar i år sitt 150-årsjubileum. Av denna anledning har styrelsen beslutat att ge ut en särskild jubileumsskrift.
Var och en av nuvarande medlemmar och pensionstagare erhåller var sitt exemplar.
Min förhoppning är att den föreliggande skriften skall bli ett fint minne av vårt jubileum, samtidigt som den sprider kunskap om föreningens historia och nuvarande verksamhet.
Göteborg i januari 2005
Torkel Bodin / Ordförande
Jubileumsskriften är sponsrad av Amhult 2 AB (publ).
Innehåll
HistorikInledning sid. 9
Hamnen i Götheborg vid mitten av 1800-talet ” 11
Sjökaptensföreningen i Göteborg ” 15
Personalia ” 27
Fonder och verksamheter
Nuvarande verksamheter ” 35
Förteckning över erhållna donationer ” 36
Donationsfonden ” 37
Skeppsredaren Wilh. R Lundgrens Minnesfond, Smedstorp ” 37
Fastigheterna ” 43
Föreningens pensionsfonder ” 46
Jubileumsfirande ” 47
Slutord ” 56
Register över viktiga data och fakta ” 58
Bilaga: Invigningstal Smedstorp 1929 ” 59
Vid styrelsemöte hösten 1995 beslöt styrelsen för Sjökaptensföreningen i Göteborg att låta tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att studera föreningens omfattande arkivmaterial som ända sedan föreningens bildande 1855 samlats men tidigare aldrig riktigt gåtts igenom. Anteckningar beträffande viktiga händelser och styrelsens sammansättning genom åren skulle göras. Materialet skulle present-eras för styrelsen senast under 1998. Uppdraget gick till medlemmarna Herbert Karlsson, Carl-Olof Bergdahl samt undertecknad som skulle vara sammankallande.Anledningen till att föreningens historia aldrig tidigare nedtecknats beror förmodligen på att Sjökaptensföreningen i Göteborg alltid varit och fungerat som en ren pensions- och understödsförening. Således har den inte på samma sätt som den 1869 bildade Nautiska Föreningen i Göteborg, den 1883 bildade Göteborgs Fartygs Befälhavare Förening eller det 1888 bildade Kanalflottans Ångbåts-Befälhavare Sällskap nämnvärt ägnat sig åt aktuella yrkes- och näringsfrågor. De tre sistnämnda föreningarna fungerade ända in på 1930 och 40-talen som tongivande remissinstanser beträffande sjöfartsfrågor och deras respektive historiker blir på så vis mer händelserika. Medan debatterna där i huvudsak handlade om bättre nautisk utrustning, bättre merkantil utbildning, tillhandahållandet av nautisk litteratur och av-handlingar i sjömanskap och praktisk seglingskonst på svenska språket, farledernas utmärkning, en förenklad hälso- och spisordning, förbättrad säkerhet ombord m.fl. frågor handlade de i Sjökaptensföreningen till övervägande delen om avgifter, understöd och pensioner. För att uppfylla ändringar av föreskrifterna i lagen om understödsföreningar ändrades det officiella namnet år 1917 till Sjö-kaptenernas i Göteborg Pensionskassa, understödsförening.Därmed inte sagt att historiken är ointressant och tråkig – tvärtom. Det kan väl utan överdrift konstateras att Sjökaptensföreningen, som föreningen fortsatt kallas, för medlemmarna och deras anhöriga historiskt sett haft en ur social och allmänmänsklig synvinkel viktigare uppgift att fylla än de övriga nämnda föreningarnas, även om dessa i viss begränsad omfattning också sysslat med bidragsgivning i form av begravningshjälp och understöd. Viktigheten och värdet av från föreningen utgående ekonomiskt stöd av olika former, som från början var helt avgörande för livskvalitén, har givetvis genom åren minskat i takt med att allmän pensionering o.d. införts.
Arbetsgruppen gick vid ett stort antal arbetsmöten igenom förening-ens omfattande arkivmaterial varvid minnesanteckningar gjordes. Med hjälp av dessa och vissa egna kompletterande studier författade och sammanställde sedan undertecknad en kort historik. I huvudsak är det en tillbakablick till tiden för föreningens bildande, kompletterad med ett axplock av händelser och frågor av intresse från främst den tidiga delen av föreningens 150-åriga historia.I samband med utgivandet av jubileumsskriften har historiken, vad beträffar personalia och förteckningar med uppgifter angående do-nations- och pensionsfonder med mera, uppdaterats till dags dato.
Göteborg i januari 2005 Hans Lind
Källor.
Utöver uppgifter från föreningens arkivmateriel har kompletterande uppgifter hämtats från följande källor:
Göteborgs Fartygs Befälhavare Förening 1883 – 1933 Fritz Scheél
Göteborgs Hamn och dess administration genom tiderna Frithiof Dahlström
Göteborgs Hamn genom tiderna Leo Bonsdorff
Skärgårdstrafiken under 100 år Wilhelm Hansson
Nautiska Föreningen i Göteborg 1869 – 1969 Stig Notini
Navigationsskolornas historia Olof Traung
Sveriges Ångfartygs Assuransförening 1872 – 1922 Fritz Scheél
Kungl. Sjökrigsskolan 1867 – 1942 George Hafström
Sveriges Rederier, 1938 Otto Lybeck
Hamnen i Götheborg vid mitten av 1800-talet.
Vid tiden när Sjökaptensföreningen i Göteborg bildades åren 1855 – 58 var segel-farten ännu helt dominerande. Under decenniet vaknade dock ångbåtstrafiken vad gällde närtrafiken till liv och började på allvar ta upp konkurrensen med segelflottan. År 1850 hade trafiken på Hull kommit igång med en ångare och se-dan utvecklades i snabb takt ångbåtstrafiken på Köpenhamn, Lübeck, Hamburg och i slutet av decenniet även London.
Stadskärnan rymdes i princip inom vallgravarna. Kajer endast vid Lilla Bommen, Packhuskajen, Skeppsbron och hamnkanalerna.
De mest djupgående fartygen fick ännu vid början av 1850-talet ankra och boj-förtöja vid Klippan men kunde allteftersom älven och hamnen muddrades och byggdes ut komma ända in till Skeppsbro- och Packhuskajerna vilka färdigställdes under slutet av decenniet i enlighet med stadens första verkliga hamn-plan av år 1843.
Henriksberg med punschverandan. Platsen för Göteborgs Sjökaptensförenings bildande. Ett kärt tillhåll för sjöfartsmän, främst sjökaptener. Även Göteborgs Fartygs Befälhavare Förening bildades här 28 år senare. Huset i förgrunden var lotsdirektörens bostad.
År 1859 antogs en andra hamnplan för fortsatt utbyggnad av kajerna västeröver eftersom sjötrafiken ökade starkt liksom även storleken på fartygen medförande platsbrist vid kajer, i bojlägen och vid bryggor. Den ökande fartygstrafiken, de ökande fartygsstorlekarna samt den alltmer ökande platsbristen förde också med sig att oreda ofta uppstod på reviret och utmed kajerna. I avsikt att skapa en bättre tingens ordning härvidlag tog år 1863 ”Wällofte Magistraten i Göteborg”, efter en hemställan från stadens hamnkapten, beslut om att ”staden antager oförtöfvadt fyra hamnlotsar, dels för att, såsom biträde åt Hamnkaptenen, anvisa hit från sjön ankomna fartyg lämpliga förtöjningsplatser såväl vid uppsegling å revieret, som då de sedermera för lossning och lastning därstädes förflyttas från ett till ett annat ställe, och dels för att därvid betjena med lotsning”.
Utsikt från Henriksberg in mot hamnen och staden.
Kölhalning vid Gamla Varvet.
Trots det tilltagande antalet ångare med sina bolmande skorstenar och pysande vinschar var det dock de stolta segelskeppen som med sina vackra skrov och mäktiga riggar satte sin prägel på hamnbilden. Speciellt vintertid när skeppen i stort antal var upplagda bildades en skog av master från Stigberget och Hen-riksberg ända ut till Klippan och Carnegie. Masterna och riggarna med sina rår och stänger, vant och barduner reste sig högt mot skyn och vid Gamla Varvet liksom
Gamla Varvet där många av föreningens medlemmar var verk-samma. Varvsdisponent A. F. Landgren ägde varvet när föreningen bildades. Han var dess förste revisor och in-valdes som suppleant i den första styrelsen.
G. D. Kennedy var varvets siste disponent och skeppsbyggare och var dessutom redare för 7 stora segelfartyg. Han var föreningens kassa-förvaltare under 29 år och därefter ordförande under 10 år.
Kustens Varv ägt av landets främsta segelfartygsrederi Örnen med en ståtlig flotta av 16 djup-havsseglare. Flera av medlemmarna i Sjökaptensföreningen var verksamma ombord i dessa fartyg och vid varvet.
vid Kusten låg skeppen för reparation och kölhalning. Ingen trodde väl då eller ville ens tro att hela denna mäktiga och vackra bild inom en snar framtid skulle försvinna. Inte ens den mest inbitne ångbåtsbefälhavaren.
UPPROP
Under vårvintern 1854 inbjöd kapten E. J. Elfversson sina vänner segelsömmaremästare M. F. Leffler och kapten H. B. Schütz för att diskutera bildandet av en göteborgsk sjökaptensförening. Föreningens huvudsakliga syfte skulle vara att verka som en kassa ämnad att understödja dels medlemmarnas efterlämnade änkor och barn, dels medlemmarna själva om de kom i behov av stöd.
Vid denna tid seglade svensk sjöfart bokstavligt talat i medvind emedan segel-farten ännu var helt dominerande och det nu var goda frakter igen efter den depression med kris för svensk sjöfart som rådde under 1830 och början på 1840-talet. Sjökaptener, rederi- och varvsfolk tjänade följaktligen pengar och kände säkert ett behov av att investera i trygghet för sina familjer och sin egen ålderdom. Det fanns vid tiden inga som helst sjukförsäkringar eller pensioner varför varje familjeförsörjares frånfälle fick närmast katastrofala följder för den efterlämnade delen av familjen. Behovet för bildandet av en understöds- och pensionskassa av det slag som kapten Elfversson föreslog var därför givetvis ytterst angeläget.
Diskussionsträffarna hos kapten Elfversson utmynnade i att ett stort antal sjö-kaptener kallades till ett möte den 31 mars 1854. Intresset för bildandet av en kassa visade sig vara stort. Riktlinjer anslogs, årsavgiften skulle vara 10 Riks-daler Banco. Ett upprop utarbetades. Detta var ej undertecknat utan mötesdeltagarna började anteckna sig för medlemskap genast under ort och datum. Uppropet som utgör grunden till föreningens bildande hade följande lydelse:
D e H e r r a r C o o f w a r d i e C a p i t a i n e r s o m
ö n s k a d e l t a g a u t i b i l d a n d e t a f e n C a s s a
ä m n a d a t t u n d e r s t ö d j a d e l s b e h ö f v a n d e d e l ä –
g a r e s e f t e r l ä m n a d e E n k o r o c h B a r n , o c h d e l s
s å d a n a d e l ä g a r e h v i l k a s j e l f v e s k u l l e k u n n a
k o m m a d e r a f i b e h o f , b e h a g a d e h ä r a n t e c k n a
s i n a n a m n , o c h h a f v a u n d e r t e c k n a d e å t a g i t
s i g a t t t i l l s v i d a r e m o t t a g a o c h r e d o v i s a h v a d
s o m i n f l y t e r . S å s n a r t t i l l r ä c k l i g t a n t a l
a n t e c k n a t s i g , s k o l a D e l ä g a r n e k a l l a s t i l l
s a m m a n k o m s t , f ö r a t t u p p g ö r a R e g l e m e n t e
f ö r d e n n a P e n s i o n s – o c h U n d e r s t ö d s – C a s –
s a o c h k o m m e r å r l i g a a f g i f t e r a t t d å b e –
s t ä m m a s . e m e d l e r t i d h a f v a v i a n s e t t a t t
h v a r j e D e l ä g a r e b ö r v i d a n t e c k n i n g e n e r –
l ä g g a T i o / : 1 0 : / R i k s d a l e r B a n c o , h v a r å
q u i t t o e r h å l l e s , o c h h v i l k a p e n n i n g a r , i d e n
h ä n d e l s e f ö r s l a g e t i c k e v i n n e r a l l m ä n t
d e l t a g a n d e , d å k o m m e r a t t å t e r b ä r a s .
G ö t h e b o r g d e n 3 1 M a r s 1 8 5 4
Se kopia av orginalskrivelse å omstående sida.
( Fotostatkopia upprop orginal )
I december samma år hade 53 personer tecknat sig för medlemskap. Antalet ansågs då vara tillräckligt för att kalla till den i uppropet angivna sammankomsten. Den 11 januari 1855 kallades således de som tecknat sig som delägare i kassan till möte å ” fru Backlunds restauration vid Stigbergsliden , 1 trappa upp ”, sedermera Henriksberg.
FÖRSTA SAMMANKOMSTEN DEN 11 JANUARI 1855
Till ordförande att leda detta första möte utsågs segelsömmaremästare M. F. Leffler. Eftersom uppropet med förslag att bilda en understödskassa hade rönt stort intresse beslöts att gå vidare och bilda en förening benämnd Sjökaptens-föreningen i Göteborg, där förutom sjökaptener även varvsägare, skeppsbygg-mästare, segelsömmaremästare och repslagaremästare kunde få bli medlem-mar. En interimsstyrelse utsågs bestående av herrar :
sjökapten E. J. Elfversson
segelsömmaremästare M. F. Leffler
sjökapten H. B. Schütz
sjökapten D. L. Ohlsson
M. F. Leffler, ansedd som en av Majornas mest dugliga män och medlem av ”stadens äldste”, utsågs till interimsstyrelsens ordförande. Han anmodades också att tills vidare uppbära årsavgifter samt att förvalta dessa. Övriga i sty-relsen skulle utarbeta förslag till reglemente. Lämplig grund för detta ansågs reglementena i de tidigare bildade liknande kassorna i Drammen och Kalmar utgöra. Efter färdigställandet av förslag till reglemente skulle delägarna ånyo sammankallas för granskning och godkännande av förslaget. Årsavgiften skulle fortsatt utgöra 10 riksdaler riksmynt.
VEM VAR DEN NYSTARTADE FÖRENINGENS ELDSJÄL OCH STIFTARE
Ur boken ”Skärgårdstrafiken i Bohuslän under 100 år” av Wilhelm Hansson kan följande citeras :
” I ångbåtsdiskussionerna på Västkusten dök nu upp ett namn, som senare blev mycket välkänt: E. J. Elfversson. Han var skåning, förde en Halmstadsskonare och kom därvid i kontakt med energiske Alexander Keiller, vars tidigare planer på en snabbgående linje längs hela kusten gått i stöpet. Keiller byggde 1853 på sin verkstad hjul-ångaren Necken – propellerbåtarna var visserligen nu i ropet men Keiller valde hjulmaskineri. Denna båttyp med sina skarpa former var betydligt snabbare. Propellerbåtarna kunde ännu knappast komma över 10 knop. Necken var en liten vacker kustbåt: 130 fot lång, 14 fot bred och med ett djupgående av endast 5 fot. Härigenom kunde den gå in vid praktiskt taget alla småbryggor i Bohuslän. Maskineriet var på 40 hästkrafter.
Med denna båt ville nu Keiller förverkliga sitt gamla pro-jekt på en ångbåtslinje längs Västkusten. Ändstationerna blev Varberg och Fredrikshald.”
( Keillers verkstad var ”Göteborgs Mek. Verkstad” sedermera ”Götaverken” )
Längre fram i samma bok kan man citera:
” En äkta sjöbuss var E. J. Elfversson, kanske den mest initiativrike och driftige i hela det stronga gardet av kaptener i de olika rederierna. Han dök upp överallt som gubben i lådan i aktuella ångbåtssammanhang vid trafikens genombrottsår utmed Bohuskusten.” och längre fram i samma stycke ”Snart tog han sin Mats ur skolan när det gällde Nordbohuslän, slog ned sina bopålar i Marstrand och var en av de drivande krafterna bakom denna stads båda rederier. I tur och ordning stod han på gamla Albrektsunds, Vestkustens och S.t Eriks kommandobryggor. 1894 hedrades han med Patriotiska sällskapets stora guldmedalj. Då hade han varit i bolagets tjänst i 25 år. Hans vita patriarkskägg och det kärnfriska humöret spred trivsel överallt. Hans punkt-lighet blev nästan legendarisk. Hur hårt vädret än var, klickade sällan Elfverssons båt.” och slutligen be-träffande livet efter pensioneringen ”Med pens-ioneringen ett par månader senare slog han sig ingalunda till ro på ”landbacken”. Han startade skeppsmäkleri och blev direktör i ett ångfartygsaktiebo-lag. Men han hade fortfarande kvar sina gamla intressen i Marstransbolaget. Elfversson avled år 1913 i en ålder av 91 år.”
Ur Göteborgs Fartygs Befälhavare Förenings 50-års jubileumsskrift från 1933 skriven av redaktören Fritz Schéel kan slutligen följande citeras:
”Den nyaste endast årsgamla ångaren S: t Erik gick via Marstrand och Mollösund till Nösund och Stenungsund genom Stigfjorden och Skopesund. Den fördes av kommodoren i hela den bohuslänska kusttrafiken, den gamle hedersmannen E. J. Elfversson, som redan 1854 med en liten ångare Necken började ångbåtstrafiken mellan Göteborg och Strömstad. Han förde S:t Erik ända till ett gott stycke frampå 90-talet.”
DEN FORTSATTA FÖRENINGSBILDNINGEN
Det skulle dröja hela två år tills Sjökaptensföreningens interimsstyrelse kallade till möte nummer två, nämligen ända till den 3 februari 1857. Tydligen hade utarbetandet av förslag till stadgar för föreningen gått i stå eftersom den enda fråga som avhandlades vid detta möte var den att styrelsen begärde förstärkning av ”arbetsgruppen för utarbetande av reglemente”. Den begärda förstärkningen beslutades av mötet utgöras av Skeppsbyggmästare N. C. Kirkegaard samt av sjökaptenerna W. Aminof, C. M. Sjöberg och B. Olsson. Föreningens medlemsantal hade nu stigit till 77.
Beslutet om förstärkning av arbetsgruppen fick avsedd verkan ty redan efter tre månader, den 2 maj 1857, kallades till nytt allmänt möte. Denna gång å Kustens Hotell.
Vid detta möte upplästes och godkändes förslag till reglemente. Det beslöts att detta nu skulle insändas till Kungl. Maj: t för sanktionering. Mötet ombad vidare interimsstyrelsen att sitta kvar tills detta var klart. Därefter skulle ny styrelse väljas vid stadgeenligt allmänt möte.
FÖRSTA STYRELSEMÖTET EFTER KUNGL. MAJ: TS SANKTIONERING AV REGLEMENTET
Reglementet blev ”fastställt genom Kongl. Maj: ts Nådiga Resolution den 30 Decem-ber 1857”. Den 23 januari 1858 höll interimsstyrelsen ett första möte efter sanktioneringen för diskussion angående den vidare verksamheten. Vid mötet deltog förutom interimsstyrelsen arbetsgruppens förstärkning undantaget sjö-kaptenen C. M. Sjöberg som avlidit under det gångna året. Närvarande var så-ledes:
M. F. Leffler segelsömmaremästare ordförande o. kassaförv.
E. J. Elfversson sjökapten föreningens stiftare
H. B. Schütz sjökapten
D. L. Ohlsson sjökapten
och styrelsens förstärkning:
N. C. Kirkegaard skeppsbyggmästare
W. Aminof sjökapten
B. Olsson sjökapten
De frågor som behandlades vid mötet rörde i huvudsak revision av den hittilsvarande verksamheten och bekantgörandet av det nu sanktionerade reglementet. Vidare diskuterades upprättandet av en verksamhetsberättelse för de gångna tre åren 1855 – 57 att framläggas vid det allmänna möte som enligt stadgarna skulle hållas den 22 februari.
Beträffande revision beslutade styrelsen att utse två revisorer att granska verksamheten. Detta beslut togs trots att styrelsen ej valts vid stadgeenligt allmänt möte och således revisorer ej heller valts p.g.a. att föreningen inte tidigare varit sanktionerad av Kungl. Maj: t. Till föreningens första revisorer utsågs varvsägare A. F. Landgren och sjökapten T. Kock.
Vidare beslöts att låta trycka upp reglementet som nu vunnit laga kraft och sända det till de nuvarande medlemmarna. I samband därmed skulle de med-lemmar som ännu ej betalat medlemsavgiften uppmanas att göra så.
Beträffande interimsstyrelsens verksamhetsberättelse för de tre gångna åren be-slutades att ordföranden och tillika kassaförvaltaren M. F. Leffler skulle upp-rätta en sådan för att framläggas vid stadgeenligt allmänt möte den 22 febru-ari.
FÖRENINGENS FÖRSTA VERKLIGA ALLMÄNNA MÖTE MED VAL AV STYRELSE
Den 22 februari 1858 höll så Sjökaptensföreningen i Göteborg sitt första stadgeenliga allmänna möte efter Kungl. Maj: ts sanktionering av föreningens med stor möda utarbetade reglemente. Till ordförande att leda dagens möte utsågs segelsömmaremästare M. F. Leffler. Som sekreterare fungerade inbjudne häradshövdingen Joh. M. Dahlström, en syssla som han mot arvode skulle komma att fortsätta med ända fram till 1865.
Den av M. F. Leffler upprättade verksamhetsberättelsen upplästes och godkändes av mötet varför den hittills verkande interrimsstyrelsen fick ”decharge” * för de gångna tre åren.
*ansvarsfrihet
Till Göteborgs Sjökaptensförenings första styrelse valde mötet herrar:
H. B. Schütz sjökapten
D. L. Ohlsson sjökapten
J. M. Kruse sjökapten
N. C. Kirkegaard skeppsbyggmästare
M. F. Leffler segelsömmaremästare
och till suppleanter herrar:
A. F. Landgren varvsdisponent
J. J. Hinke skeppsbyggmästare
Till föreningens ordförande valde mötet segelsömmaremästare M. F. Leffler.
Efter det att styrelsen konstituerat sig tillkännagav ordföranden att man till vice ordförande utsett sjökapten J. M. Kruse och till kassaförvaltare sjökapten H. B. Schütz.
De personer som invalts i styrelsen ansågs alla vara mycket dugliga och inom göteborgska sjöfartskretsar välkända män. En bra presentation kan utgöras av följande citat från en artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning i samband med föreningens 70-årsjubileum:
” Bland de namn, som i förteckningen över den första styrelsen sätter minnet i funktion, märker man främst föreningens ordförande i 32 år, segelsömmaremästaren M. F. Leffler, en av Majornas mest dugande män, stiftare bl. a. av Sveriges Ångfartygs Assurans-förening, ledamot av stadens äldste och senare av stadsfullmäktige samt innehavare av flera andra förtroendeposter. Vidare möter man de duktiga skepps-byggmästarna N. C. Kirkegaard och J. J. Hinke samt varvsdispo-nent A. F. Landgren, Gamla Varvets ägare, upphovsmän till flera av Göteborgsflottans ståtligaste och snabbaste seglare. Sjökaptenerna representerades i den första styrelsen av H. B. Schütz, D. L. Ohlsson och J. M. Kruse, alla på sin tid mycket kända och verksamma män.”
Man kan notera att föreningens stiftare och eldsjäl ej blev invald i denna första styrelse. Först i 1861 års styrelse kan hans namn återfinnas. Han var sedan verksam i styrelsen fram t.o.m. 1867 varefter han avsade sig omval. Man har anledning förmoda att detta kunde bero på att han då bosatt sig i Marstrand.
FÖRENINGENS FORTSATTA VERKSAMHET
Under de närmaste årens möten inom föreningen behandlades i princip endast rena rutinärenden. Vissa udda beslut och händelser kan dock vara av intresse att notera.
På vårmötet den 21 februari 1858 togs beslut om att man i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning skulle låta publicera en redogörelse över föreningens förekomst och ställning och samtidigt göra en inbjudan till medlemskap. Avsikten var givetvis att sprida allmän kännedom om föreningen/kassan och därigenom förhoppningsvis värva flera medlemmar. Medlemsantalet var nu uppe i 107. Detta sätt att via pressen sprida kännedom om föreningen och inbjuda till medlemskap blev sedan en årlig rutin under många år framöver. Kopia av den presentation som enligt mötesbeslutet ovan infördes i pressen i mars 1859, d.v.s. efter det första egentliga verksamhetsåret, kan studeras på omstående sidor.
Utsedda revisorer hade under de första åren av föreningens verksamhet inte framfört någon kritik mot styrelse eller kassaförvaltare. Vid allmänna mötet den 21 februari 1860 påpekades dock nu av revisorerna att större belopp av kontanter ej någon längre tid borde förvaras i kassaförvaltarens kassa. Dessa borde i stället månatligen insättas på Sparbanken i föreningens namn i avvaktan på att mot inteckningssäkerhet kunna placeras till högsta ränta.
FÖRSTA UNDERSTÖDET
Vid styrelsemöte den 15 februari 1861, inför kommande allmänt möte den 21 februari, togs ett ur föreningssynpunkt historiskt beslut. ”Enkefru E. U. Ström-beck” hade ”med anledning av mannens, sjökapten A. L. Strömbecks, vådliga frånfälle kommit i nödställd belägenhet” och till styrelsen inkommit med begäran om hjälp. Kapten Strömbäck hade varit medlem och betalat avgifter i 5 år. Med anledning av ”Enkefru Strömbecks utblottade ställning”, ensam med sex barn, ansågs skäligt att genast ge ett tillfälligt understöd a 30 Riksdaler och ”senare taga ställning till huruvida Enkefru Strömbeck bör ihågkommas med vidare understöd”. Detta var föreningens första bidragstagare. Händelsen belyser med all önskvärd tydlighet vikten av föreningens verksamhet. På styrelsemöte i december s. å. beslöts att genast utbetala ytterligare 70 Riksdaler, d.v.s. maxbelopp enligt reglementet som föreskrev högst 100 Riksdaler per år vad gällde tillfälligt understöd.
BÄTTRE ORDNING KRÄVS
Av protokollet från det allmänna mötet den 21 februari 1861 framgår att revi-sorernas och medlemmarnas ton vad beträffar styrelsens och kassaförvaltarens sätt att sköta finanser och redovisning hårdnat betydligt och att en bättre ordning krävdes.
Således kan man notera att två av medlemmarna erbjöd sig att vara kassören behjälplig med att gå till Sparbanken med i kassan liggande kontanta medel såvida han själv hade svårigheter att hinna med detta. ( Detta fick väl ses som kritik men styrelsen tackade artigt för erbjudandet.)
Revisorerna riktade vid samma möte kritik mot föreningens bokföring. Styrelsen fick i uppdrag att se över denna samt att ta fram ett lämpligt system för bättre bokföring av kassans transaktioner. Vidare framförde revisorerna krav angå-ende ”införskaffandet av ett brandfritt och fullkomligt pålitligt kassaskrin”. Styrelsen fick i uppdrag att inköpa ett lämpligt kassaskåp som sedan skulle finnas hos kassaförvaltaren för föreningens handlingar och bokföring.
Mötet beslöt vidare att utesluta ett stort antal medlemmar (29 st) som under de tre sista åren inte betalat medlemsavgiften ”beaktat de derunder besökt fäderneslandet”. Efter uteslutningen av de 29 personerna uppgick medlemsantalet nu till 84.
FÖRSTA DONATIONEN
Den 27 augusti 1863 är en dag att bemärka i föreningens historia. Denna dag mottogs föreningens första donation utgörande 1000 riksdaler riksmynt efter avlidne Stadsmäklaren J. von Schneidau. Som en kuriositet kan nämnas att donationen enligt von Schneidaus testamente egentligen var tillägnad ”Nödlidande sjömäns kassa i Carl Johans församling”. Eftersom ingen sådan verksamhet förekom inom församlingen överläts gåvan till Sjökaptensföreningen eftersom denna veterligen var den enda som bedrev avsedd hjälpverksamhet i form av tillfälligt understöd. Genom åren kom denna första donation att sedan följas av en lång rad donationer vilka alla har varit av största vikt för föreningens finan-siella utveckling. De kommer därför att ägnas ett eget kapitel i denna historik.
FÖRSTA PENSIONERNA
En milstolpe och ett viktigt märkesår i föreningens historia är 1865. Det var nämligen detta år som de första pensionerna började förberedas för utbetalning. Vid det allmänna mötet den 21 februari samma år beslöts med anledning härav att en särskild kombinerad bokhållare-/sekreteraretjänst skulle inrättas emedan bokföringen härmed skulle bli betydligt vidlyftigare än hittills. Ingen av styrelsens medlemmar och ej heller häradshövding Dahlström, som sedan 1858 fungerat som sekreterare, kunde åtaga sig ett uppdrag av den omfattningen. Den förste bokhållaren blev bankkamrer R. W. Gültzau som anställdes mot ett årligt arvode om 150 riksdaler. Han bibehöll denna syssla i 9 år t.o.m. 1873 varefter en bankkamrer Otto P. Zetterberg tog över. Allt sedan dess och ända fram till 1964 anlitades sedan hela tiden speciella bokförare/sekreterare mot arvode. År 1965 ändrades denna ordning och från och med detta år har allt sekreterare- och bokföringsarbete utförts av medlemmar i styrelsen.
Den 1 mars 1866 skedde så de första pensionsutbetalningarna. Dryga 700 riks-daler riksmynt betalades ut till 11 änkor. Det var nu efter gångna 10 år ännu endast medlemmars änkor och minderåriga barn som kunde erhålla pension. En medlem måste innan han var pensionsberättigad ha varit medlem och beta-lat avgifter under minst 15 år.
LÅNEPROBLEMATIK
Hösten 1867 försattes styrelsen i en brydsam situation emedan skeppsstefvardt Kjellins fastighet i Majorna den 22 december samma år skulle försäljas på offentlig auktion. Kjellin hade belånat fastigheten i pensionskassan varför försäljningen måste bevakas. Kassaförvaltare G. D. Kennedy fick i uppdrag att be-vaka att köpeskillingen inte understeg 6190 rdr och om så blev fallet ropa in fastigheten. Kennedy ropade in den för 5500 rdr och till detta kom administrationskostnader lydande på rdr 305:26. Föreningens bokförda fordran var 7130 rdr. En besiktning företogs, vilken visade att ett reparationsbehov på 1500 rdr förelåg. Vid ett styrelsemöte i april 1888 behandlades fastighetens vidare öden. Efter en livlig diskussion beslöts att försälja densamma eftersom ett bud på 6800 rdr inkommit. G. D. Kennedy fick i uppdrag att för ett pris av 7100 rdr försälja fastigheten. Detta skedde i maj samma år och styrelsemedlemmarna kunde andas ut.
FORTSATT MEDLEMSVÄRVNING
Vid det rutinmässiga bekantgörandet av föreningens/kassans ställning och verksamhet som infördes i pressen i mars 1868 fick avsnittet beträffande pensionsförmånerna följande lydelse:
”I afseende på rättigheten till pension stadgar reglementet: att pensioner utdelas såväl till förening-ens medlemmar, som dessas efterlemnade enkor och barn; att medlemmar äro pensionsberättigade vid fyllda 60 år och deras enkor, antingen barn efterlefva eller ej, vid mannens dödsfall; att efterlemnade föräldralösa barn erhålla pension, söner till fyllda 16 och döttrar till fyllda 18 år; att medlem måste hafva varit 15 år i Föreningen för att blifva pensionsberättigad, men enka och barn åtnjuta denna för-mån när årsafgifter för 10 år blifvit erlagde; att ingen bestämd ålder är föreskrifven såsom vilkor för inträde i Föreningen; att årsafgiften är 15 rdr rmt, men att medlem, för att försäkra sig om större pens-ion, äger rätt att betala dubbel sådan; att förvaltningskostnaden är obetydlig, i följd hvaraf medlemmarne kunna förvänta sig den största möjliga fördel; samt att, då Föreningen erbjuder ett tillfälle för dem, som intressera sig för dess ändamål, att genom gåfvor eller legater till densamma förverkliga sina afsigter, förhoppningar kunna hysas, att Föreningen, i följd af sådane bidrag, skall se sig i stånd att be-reda sina medlemmar större fördelar, än de som genom årsafgifterne ensamt kunna påräknas.
Föreningen började från och med år 1865 utdelning af pensioner till aflidne medlemmars enkor och barn, och utgjorde pensionsbeloppet nämnde år, för medlem som tillhört Föreningen i 10 år, 67:50; för år 1866 uppgick beloppet för nämnde tid till 76, och för år 1867 för samma tid till 70 rdr rmt, förhål-anden som torde vara nog att nämna, för att uppmuntra till inträde i Föreningen och understöd för densamma.”
Onekligen en bra och trevlig presentation. Medlemsantalet hade nu ökat till 162.
ÄNDRINGAR AV REGLEMENTET
Kungl. Maj:ts stadfästelse av de första ändringarna hade följande lydelse:
Kongl. Maj: ts
nådiga Resolution uppå en af Styrelsen för Sjökaptens-Föreningen i Göteborg underdånigst gjord ansökan om nådig fastställelse af åtskillige utaf nämnda Förening vid sammanträde den 21 Februari innevarande år beslutade ändringar i det af Kongl. Maj: t den 30 December 1857 för Föreningen utfärdade
REGLEMENTE:
Gifven Stockholms Slott den 2 November 1866.
Kongl. Maj: t har i detta ärende sig föredragas låtit och finner godt omförmälde ändringar att gilla och stadfästa, i följd hvaraf förenämnda Reglemente kommer att hädanefter erhålla följande lydelse:
Efter denna så högtidligt stadfästa reglementsändring har större eller mindre ändringar under årens lopp utförts ytterligare 10 gånger, senast 1995. Dessa har främst bestått i justeringar av storleken på avgifter och pensioner samt vissa för-ändringar avseende kraven för att beviljas inträde i föreningen.
För att ge medlemmarna möjlighet att kunna påverka storleken på sin egen pension har man genom åren laborerat med möjligheten att kunna betala in dubbla el-ler flerdubbla avgifter. Således har det förekommit varianter med ända upp till sexdubbla avgifter. Förändringar avseende avgiftsstorlek och dubbleringsmöjligheter har främst styrts av en kombinerad yttre påverkan av köpkraft och inflat-ion. För närvarande finns möjlighet att välja mellan enkel, dubbel eller fyrdubbel avgift. De utgående pensionernas storlek är givetvis även beroende av befintliga fonders storlek i förhållande till antal pensionsberättigade och deras ålder. Enligt försäkringsinspektionens bestämmelser måste därför en så kallad försäkringsteknisk utredning företagas med bestämda tidsmellanrum, för närvarande vart femte år.
Den första försäkringstekniska utredningen företogs på anmodan av föreningens revisorer år 1892. Den utfördes av matematikern, kapten O. J. Schreiber. Han framlade sitt resultat i februari 1893 varvid han konstaterade att tillräckliga me-del inte fanns reserverade för att möta framtida ökande krav på kassan. Han för-ordade därför en minskad utdelningsprocent. Föreningen beslöt att låta styrelsen ytterligare utreda frågan. Som en följd härav framlade styrelsen i december 1895 ett förslag till förändring av reglementet bestående i att medlem som önskade be-reda pension även åt hustru och minderåriga barn hade att erlägga en tredjedel förhöjning av avgiften. Detta förslag antogs. I februari 1904 ansåg sig dock föreningen nödsakad att sänka utdelningsprocenten från 8 till 6 % på pensionstalet. I samband därmed erbjöd sig ordföranden herr G. D. Kennedy att som fyllnad till pension till de änkor vilka erhöll upp till 40 kronor skänka ett belopp av intill 1500 kronor, ”vilken frikostiga gåva med tacksamhet antogs”.
REGELTOLKNINGAR
Ett par intressanta regeltolkningsdiskussioner och beslut från tiden runt sekel-skiftet kan vara värda att återges. Efter diskussion ändrades exempelvis tolk-ningen gällande den personliga hemvisten på så sätt att vederbörandes bosättningsort ej hade betydelse utan endast att de fartyg han seglade i var hemmahörande i det kustdistrikt som fastslagits i reglementet. En annan fråga rörde for-mell sjökaptensbehörighet. Det föreslogs att seglande medlem måste ha formell sjökaptensbehörighet och att således endast befälhavareanställning inte skulle räcka till medlemskap. ”I det fall någon på dessa grunder antagits skulle vederbörande uteslutas ur föreningen.” Inom parentes kan nämnas att sjökaptensbehörighet vid tiden endast krävdes för oceanfart. Förslaget bifölls ej. Det fastslogs att om man hade fått förtroendet att vara befälhavare i östersjö- eller nordsjöfart så skulle detta enligt gällande tolkning av reglementet räcka för att vinna medlemskap. Man fann ingen anledning att ändra på denna tolkning. Vidare väcktes förslag om att ”blockmakaremästare” i likhet med ”segelsömmare- och repslagaremästare” skulle kunna bli medlemmar. Emedan detta inte kunde ske utan stadgeändrig avslogs förslaget.
Personalia
StiftareFlaggnr 1.E. J. Elfversson, sjökapten Lämnade år 1854 segelsjöfarten för att ägna sig åt förverkligandet av en ångbåtslinje längs västkusten. Han var en av de mest initiativrika personerna under utvecklingen av denna trafik och en av de mest drivande krafterna bakom Marstrands båda ångbåtsrederier. Stiftade år 1855 Sjökaptensföreningen i Göteborg och var medlem av dess styrelse åren 1855 – 57 och 1861 – 67. Se närmare presentation sidorna 17, 18.
ORDFÖRANDE
Flaggnr 21855 – 1886 M. F. Leffler, segelsömmaremästare
Ansedd som en av Majornas mest dugande män. Var 1855 -72 huvudredare och hälftenägare av två segelfartyg i part- rederier. Var en av stiftarna av Sveriges Ångfartygs Assuransförening år 1872 och var medlem av dess första styrelse. Var ledamot av stadens äldste och sedermera av stads- fullmäktige samt innehavare av många andra förtroende poster.
1887 – 1901 J. M. Lagerwall, sjökapten
Flaggnr 401
Kapten i Kungl. Flottan. Föreståndare för Navigationsskolan i Göteborg åren 1872 – 1902. Även ordförande i Nautiska Föreningen 1885 – 1899 och under många år ledamot av stadsfullmäktige.
1902 – 1912 G. D. Kennedy, varvsdisponent o. skeppsredare
Flaggnr 50
Den siste skeppsbyggaren på det minnesrika Gamla Varvet. En av stadens på sin tid mest kända sjöfartsmän. Huvudredare för en flotta av 7 stora segelfartyg. Han var styrelse- ordförande i Transatlantic och en av koncernens största finansiärer. Före ordförandeskapet föreningens kassaförvaltare under 29 år. Gynnade föreningen med flera stora do- nationer.
1913 – 1914 Wilh. R. Lundgren, sjökapten o. skeppsredare Flaggnr 468
En av Sveriges största sjöfartsmän. Blev 1901 huvudredare för tramprederiet Nike. Startade år 1904 Sveriges första linjerederi Svenska Sydafrikalinjen och senare även en linje på Australien. Detta var grunden till Transatlantic som sedan snabbt expanderade. Han var en av grundarna av Sveriges Redareförening och var även dess ordförande. Avled hastigt år 1914 under förberedelser med bildandet av Red. AB Sverige-Nordamerika, sedermera Svenska Amerika Linjen (projektet genomfördes av Dan Broström). Var ledamot av såväl stadsfullmäktige som riksdagens andra kammare. Han är genom Wilh.R.Lundgrens Minnesfond föreningens störste donator.
1915 – 1918 Knut Borgstedt, sjökaptenFlaggnr 855 Hamnkapten och hamnchef i Göteborg åren 1903 – 1918.
Ledde enligt utsago hamnverksamheten på ett mycket kraft-fullt sätt under en av dess mest hektiska utvecklingsperioder. Var även ordförande i Göteborgs Fartygs Befälhavare Förening 1908- 1919 och i Nautiska Föreningen 1909 – 1918.
1919 – 1930 Alex. Thore, sjökapten Flaggnr 792 Rektor vid Navigationsskolan i Göteborg åren 1912 – 1931. Författare till flera undervisningsböcker. Var ledamot av såväl stadsfullmäktige som riksdagens andra kammare. Även ordförande i Nautiska Föreningen 1919 – 1930.
1931 – 1940 Reinh. Bråkenhielm, sjökapten Flaggnr 882 Sjömanshusombudsman. Var från 1912 föreningens kassaförvaltare och behöll denna syssla under hela sin ordförandetid. Var således först kassaförvaltare under 19 år och därefter såväl ordförande som kassaförvaltare under 10 år. Var även ordförande i Nautiska Föreningen 1931 – 1940.
1941 – 1942 Erik Wetter, sjökapten o. skeppsredareFlaggnr 1411 Kommendörkapten. Blev 1931 VD i Svenska Orient Linjen och vice VD i Ångfartygs AB Tirfing. Inkallades under krigsåren 1943 – 45, utnämndes till konteramiral och chef för Marinförvaltningen. Utnämndes 1952 till H. M. Konungens 1:e hovmarskalk. Gav i sitt testamente ett betydande bidrag till föreningen. Var under 1951 ordförande även i Nautiska Föreningen.
1943 – 1959 Rolf Sörman, skeppsbyggare o. skeppsredare Flaggnr 1414 Civilingenjör. VD i Transoilkoncernen ingående i Transatlantic. Har bidragit med en stor donation till föreningen. Blev medlem i styrelsen år 1931.
1960 – 1967 Folke Baeckström, sjökapten Flaggnr 1465 Sjömanshusombudsman. Var från 1945 föreningens kassaförvaltare och behöll denna syssla i 19 år fram t.o.m. 1963. Åren 1960 -63 således såväl ordförande som kassaförvaltare. Blev medlem i styrelsen år 1942.
1968 – 1985 Bertil Rundberg, sjökaptenFlaggnr Var under krigsåren 1943 – 45 Transatlatics representant i USA. Vid hemkomsten till Sverige efter kriget startade han tillsammans med en kompanjon egen rederiverksamhet. Blev medlem i styrelsen år 1949.
1986 -2000 Stig Eklund, sjökaptenFlaggnr 1518 Egenföretagare. Drev under lång tid, fram till pensionering och generationsskifte till sin son, familjeföretaget Marine Surveyors International AB. Blev medlem i styrelsen år 1968.
2001 – Torkel Bodin, sjökaptenFlaggnr 1536 Kapten i Flottans Reserv. Erhöll 1965 en tjänst vid Sjöfartsverkets Sjöfartsinspektion vilken varade ända fram till pensionsavgången 1999. Han var under många år 1: e fartygsinspektör och stf chef vid Göteborgs Inspektionsområde. Blev medlem i styrelsen år 1976.
VICE ORDFÖRANDE
1858 – 1878 Flagg nr 18 J. M. Kruse sjökapten
1879 – 1885 Flagg nr 37 W. Fleetwood sjökapten
1886 – 1901 Flagg nr 50 G. D. Kennedy varvsdisponent
1902 – 1910 Flagg nr 77 A. Appelberg sjökapten
1911 Flagg nr 322 S. Almqvist skeppsbyggmästare
1912 – 1913 Flagg nr 132 H. Skantze sjökapten
1914 – 1918 Flagg nr 792 A. Thore sjökapten
1919 – 1935 Flagg nr 690 G. Janson sjökapten
1936 – 1939 Flagg nr 816 A. Pedersen sjökapten
1940 – 1942 Flagg nr 1414 R. Sörman skeppsredare
1943-1944 Flagg nr 1094 E. Rundberg sjökapten
1945 – 1948 Flagg nr 1363 C. D. Loid sjökapten
1949 – 1951 Flagg nr 1435 G. Hammar fabrikör
1952 – 1959 Flagg nr 1465 F. Baeckström sjökapten
1960 – 1967 Flagg nr 1388 D. Forssblad sjökapten
1968 – 1969 Flagg nr 1497 T. Hammar fabrikör
1970 – 1985 Flagg nr 1518 S. Eklund sjökapten
1986 – 1989 Flagg nr 1582 B. Elam sjökapten
1990 – 2000 Flagg nr 1536 T. Bodin sjökapten
2001 – Flagg nr 1744 B. Cremonese sjökapten
KASSAFÖRVALTARE
1855 – 1857 Flagg nr 2 M. F. Leffler segelsömmaremästare
1858 – 1859 Flagg nr 3 H. B. Schütz sjökapten
1860 Flagg nr 42 P. von Matérn sjökapten
1861 – 1869 Flagg nr 3 H. B. Schütz sjökapten
1870 – 1871 Flagg nr 32 A. Ahrenberg sjökapten
1872 Flagg nr 42 P. von Matérn sjökapten
1873 – 1902 Flagg nr 50 G. D. Kennedy varvsdisponent
1903 – 1910 Flagg nr 573 J. Fürst sjökapten
1911 Flagg nr 650 A. E. Håkansson sjökapten
1912 – 1940 Flagg nr 882 R. Bråkenhielm sjökapten
1941 – 1944 – – J. Holmquist magisratssekreterare
1945 – 1963 Flagg nr 1465 F. Baeckström sjökapten
1964 – 1987 Flagg nr 1515 S. Magnusson 1:e sjömanshusinsp.
1988 – 2005 Flagg nr 1628 C. – A. Larsson sjökapten
SEKRETERARE
1858 – 1864 – – J. M. Dahlström häradshövding
1865 – 1873 – – R. W. Galtzau bankkamrer
1874 – 1881 – – O. P. Setterberg bankkamrer
1882 – 1901 Flagg nr 848* A. Arfvidson varvsdisponent
1902 – 1911 – – A. J. Jonsson bankkamrer
1912 – 1914 – – G. Kronblad sjömanshusnotarie
1915 – 1964 -.- J. Holmquist magistratssekreterare
1965 – 1973 Flagg nr 1547 L. Holmquist jur. kand.
1974 – 1989 Flagg nr 1548 E. Nordström sjökapten
1990 – 2005 Flagg nr 1596 S. Odelmark sjökapten
*Medl. år 1897
FÖRENINGENS STYRELSERUMdär alla för medlemmarna viktiga beslut fattas.
Samlings- och styrelserum Smedstorp.
Styrelse- och samlingsrummet ovan är beläget i klubbhusets nedre plan. Här hålles numera bl. a. traditionsenligt föreningens allmänna årsmöte med val av styrelse. Vid styrelsebordet har Smedstorps donator, skeppsredare Wilhelm R. Lundgren, fattat många viktiga beslut. Det är nämligen skänkt av Red. AB Transatlantic vilket han grundade. När han hastigt avled 1914 hade han varit ordförande i vår förening sedan drygt ett år tillbaka. Hans företrädare på ord-förandeposten i Sjökaptensföreningen, varvsdisponenten och skeppsredaren G. D. Kennedy som var ordförande 1902 – 1912, har lett många möten vid bordet. Han var nämligen vid tiden styrelseordförande och stor finansiär i Transatlantic. Före ordförandeskapet hade han under tjugonio år varit föreningens kassaförvaltare. Även skeppsredare Rolf Sörman, som var vår ordförande under åren 1943 – 1959, har deltagit i många möten vid bordet eftersom han var VD för Transoilkoncernen, vilken ingick i Transatlantic.
Styrelserummet Norra Gubberogatan 13. Foton: Hans Lind
Fonder och verksamheter.
Nuvarande verksamheter.
Första paragrafen i de nuvarande stadgarna lyder:
”Föreningen, som utgör omedelbar fortsättning av ”Sjökaptensföreningen i Göteborg”, men vars firma i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen om understödsföreningar ändrats till ”Sjökaptenernas i Göteborg pensionskassa, understödsförening”, har till än-damål att av föreningens medel enligt efterföljande bestämmelser till medlemmar av före-ningen, deras änkor och minderåriga barn utdela årliga pensioner.”
Föreningen bedriver en omfattande verksamhet i olika former. Dels genom pens-ioner enligt stadgar och grundidé med därtill hörande administration och fond-förvaltning, dels genom förvaltning och uthyrning av fritidsanläggningen Smedstorp samt föreningens båda fastigheter på Norra Gubberogatan i östra Gö-teborg. Såväl fritidsanläggningen som fastigheterna förvaltas och uthyres av före-ningen tillhöriga ”Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp”. De kan hyras av medlemmarna till i de flesta fall subventionerade hyror. Som ti-digare påpekats har givetvis erhållna pensioner och bidrag i form av subventioner idag inte samma betydelse som i föreningens tidiga historia, men kan dock i många fall bidra till att på ett inte oväsentligt sätt höja livskvalitén för medlem-marna. En annan viktig del härvidlag, utöver förmånerna som nämnts ovan, är den möjlighet som vid möten och sammankomster ges att träffa kollegor och li-kasinnade under trevliga och gemytliga former.
De största händelserna i föreningens modernare 1900-talshistoria är erhållandet av flera stora donationer där mottagandet av ”Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp” år 1925 utgör den absolut viktigaste. Under seklets andra hälft utfördes flera stora fastighetsaffärer som också måste räknas till de stora händelserna som till exempel när man 1951 tog beslut om och inköpte de två ovan omnämnda fastigheterna på Norra Gubberogatan i Göteborg vars lä-genheter till så låg hyra som möjligt skall uthyras till föreningsmedlemmar. Fas-tigheterna övertogs vid köpet av föreningen men överläts omedelbart till Wilh. R. Lundgrens minnesfond för drift och förvaltning. Den totalrenovering som år 1990 företogs av de båda fastigheterna liksom även förvekligandet av fritidsanlägg-ningen vid Smedstorp i minnesfondens regi måste givetvis räknas till höjdpunk-terna. Mera specificerade redogörelser beträffande donationer, fastigheter och verksamheter lämnas på omstående sidor.
Vid 2004 års slut fanns 575* medlemmar. Av dessa var 157 pensionstagare. Till-kommer dessutom 51 änkor och barn som uppbär pension.
* Medlemmarnas namn samt aktuella stadgar återfinnes i den matrikel som normalt utges vart femte år.
Förteckning över erhållna donationer
Donationer på 5000 kronor eller mera
År 1872 Varvsdisponent A. F. Landgren Kronor 10.000:-
” 1876 Kapten D. L. Olsson ” 15.000:-
” 1883 Kapten B .Börjesson ” 9.911:98
” 1905 Varvsdisponent G. D. Kennedy ” 10.000:-
” 1913 Skeppsredare Wilh. R. Lundgren ” 5.000:-
” 1914 Fru Hanne Mannheimer ” 5.000:-
” 1914 Friherrinnan Louise Falkenberg ” 5.000:-
” 1915 Friherrinnan Louise Falkenberg ” 5.000:-
” 1915 Statsrådet Dan Broström ” 10.000:-
” 1916 Nya AB Aug. Leffler & Son ” 5.000:-
” 1916 Skeppsmäklare Gösta Dalman ” 5.000:-
” 1916 Direktör Herbert Metcalfe ” 5.000:-
” 1916 Skeppsmäklare David Blidberg ” 5.000:-
” 1916 Rederiaktiebolaget Transatlantic ” 5.000:-
” 1916 Skeppsredare Gustaf Sandström ” 5.000:-
” 1916 Förn Ångf. AB Svenska Lloyd ” 10.000:-
” 1916 Direktör Werner Lundquist ” 5.000:-
” 1917 Ångfartygs AB Tirfing ” 5.000:-
” 1917 Fru Caroline Kennedy ” 30.000:-
” 1917 Direktör E. V. Flobeck ” 5.000:-
” 1918 Direktör Ivar Lignell ” 5.000:-
” 1918 Rederiaktiebolaget Transatlantic ” 10.000:-
” 1919 Ångfartygs AB Pallas ” 5.000:-
” 1919 Th. Ahrenbergs Fond ” 10.000:-
” 1919 Generalkonsul Adolf Bratt ” 10.000:-
” 1919 Kapten Alex. Pedersen ” 5.000:-
” 1919 Rederiaktiebolaget Transatlantic ” 10.000:-
” 1920 Sjökapten Justus M. Dannberg ” 10.000:-
” 1921 Ångfartygs AB Pallas ” 5.000:-
” 1925 Fröken Svea Elverson ” 24.896:95
” 1931 Fru T. Amalia Brockman ” 15.000:-
” 1933 Fru Hildegard Hedström ” 7.500:-
” 1935 Skeppsredare Gustaf Borin ” 5.000:-
” 1936 Fröken Emma Dannberg ” 5.000:-
” 1942 Fru Jenny Jansson ” 5.000:-
” 1950 Konsul Harald Appelberg ” 10.000:-
” 1952 Fabrikör Gustaf Hammar ” 5.000:-
” 1952 Sjökapten Gustaf Eklund ” 50.000:-
” 1953 Sjökapten Gustaf Eklund ” 5.000:-
” 1955 Skeppsredare Rolf Sörman ” 25.000:-
” 1955 Fabrikör F. G. Hammars Minne ” 10.000:-
” 1967 Fru Inga Lörqvist ” 10.000:-
” 1969 Fru Maja Dahlström ” 10.000:-
” 1977 Sjökapten R. V. Lörqvists Minnesfond ” 75.644:50
” 1979 Fru Evy Björnbergs Minne ” 25.000:-
” 1986 Amiral Erik Wetters testamente ” 5.000:-
Utöver donationerna i ovanstående förteckning har en stor mängd mindre donationer med stor tacksamhet mottagits. Beträffande förvaltningen av donationerna se sidan 37.
”Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp”
År 1925 Fröken Hilda Lundgren
För uppfyllandet av avlidne Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens önskan och till hedran-det av hans och hans maka Fru Martina Lundgrens minne donerades:
Jordregisterfastigheterna Smedstorp 11, Smedstorp 21, Hede 11, Hede 21, Hall 13 samt
Hall 15 i Björketorps socken, jämte alla yttre inventarier levande och döda att förvaltas
under namnet ”Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp”.
Donationsfonden.
Föreningen har under sin långa historia tagit emot en mängd av större och mindre donationer. Alla har varit av största betydelse för och har i hög grad bidragit till den mycket positiva utvecklingen vad gäller föreningens ekonomi. Som framgår av listan över erhållna donationer på motstående sida finns de flesta av stadens mest kända och framstående sjöfartsmän och företag inom sjöfarten represente-rade. Den största donationen, egendomen Smedstorp, erhölls 1925 till minne av den år 1914 avlidne skeppsredaren Wilhelm R. Lundgren och hans maka Martina. Denna donation som redovisas helt skild från sjökaptensföreningens övriga räken-skaper, genom ”Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp”, be-handlas särskilt nedan. Samtliga övriga donationer ingår i ”Sjökaptensföreningens Donationsfond” vars avkastning i huvudsak skall bereda möjlighet till understöd för medlemmar och medlemmars efterlevande. Fondens marknadsvärde uppgick vid utgången av 2004 till 9 miljoner kronor.
Donationen av egendomen Smedstorp.
Sjökaptenen och storredaren Wilh. R. Lundgren avled hastigt, vid 58 års ålder på hösten 1914, under en affärsresa till London. Han var då sedan drygt ett år till-baka ordförande i Sjökaptensföreningen i Göteborg. Under denna tid hade han vid ett besök på sin egendom Smedstorp för ett par av styrelsens medlemmar, bland dem föreningens kassaförvaltare Reinhold Bråkenhielm, nämnt att hans önskan och avsikt var att låta testamentera egendomen till föreningen för att i en framtid, efter hans bortgång, användas till vilohem för ålderstigna sjöfarande.
Skeppsredare Lundgren hade vid sin hastiga bortgång i sitt testamente ej tagit upp något angående egendomen Smedstorp. Föreningens kassör lämnade därför till dödsboet in en bevittnad anmälan beträffande skeppsredarens uttryckta önskan beträffande Smedstorps framtid, varefter saken fick bero. Flera år senare, nämligen 1924, fick föreningens dåvarande ordförande Alexander Thore besök av skeppsredarens syster fröken Hilda Lundgren. Eftersom änkefru Martina Lundgren ända sedan makens död varit svårt psykiskt sjuk, ett tillstånd som i detta fall enligt läkarutlåtande blivit obotligt, hade hon beslutat att köpa fri egendomen Smedstorp och till hans och hans hustrus minne donera denna till Sjökaptensföreningen för att broderns önskan skulle gå i uppfyllelse. Detta skedde ett år senare och i maj 1925 överlämnade hon egendomen. Donationens namn skulle vara ”Skeppsredaren Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp”. Enligt donationsbestämmelserna skall minnesfondens tillgångar och avkastning ge möjlighet att bereda fri eller delvis fri bostad åt uttjänta sjöfa-rande samt även ge möjlighet att kunna bereda tillfällig rekreation och vila för sjöfarande. Dessutom skall avkastningen utöka de från Sjökaptensföreningen utgående pensionerna och även ge möjlighet till utdelning av visst studiebidrag till behövande som utbildar sig inom sjöfarten. Fonden skall ha en egen styrelse och förvaltas helt skild från Sjökaptensföreningens övriga tillgångar samt bära sina egna kostnader.
Ett år efter överlåtandet av egendomen överlät fröken Lundgren till minnesfon-den även ett gåvobrev å kronor 700 000. Beloppet var avsett att framgent ga-rantera driften av egendomen Smedstorp i enlighet med donationsbestämmel-serna. Det skulle utfalla ur makarna Lundgrens gemensamma arv såvida vissa premisser angående storleken av detta uppfylldes.
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning den 16 juli 1929
Göteborgs Morgonpost den 16 juli 1929
Forts. Göteborgs Morgonpost den 16 juli 1929
Efter övertagandet vidtogs en del restaureringsarbeten på egendomen och organisationen sågs över. Fru Martina Lundgren tillfrisknade oförmodat och deltog då själv i restaureringen på så sätt att hon lät måla hela herrgården med flyglar och löste dessutom ett stort lån vilket tagits av fröken Hilda Lundgren i sam-band med friköpandet. Anläggningen invigdes officiellt den 15 juli 1929 på sätt som framgår av tidningsklippen på sidorna 38 – 40.
Smedstorps egendom bestod av ca 1000 tunnland skog och 200 tunnland* åkermark. Ett antal arrendatorer odlade marken, en särskild stab skötte själva herrgården och Skogsmannasällskapet hade i uppdrag att sköta skogsbruket. Som förvaltare och inspektor för gård och lantbruk tillsatte fondstyrelsen från lantbrukshögskola utexaminerade lantbrukaren Per Bråkenhielm (ordförande Bråkenhielms son). Eftersom driften av egendomens skogsbruk krävde en stor och kvalificerad arbetsinsats fick Skogsmannasällskapet av styrelsen fortsatt uppdrag att sköta denna.
* ca 5 respektive 1 kvadratkilometer
SMEDSTORP I BRAND
På natten mellan den 6 och 7 februari 1937 utbröt brand i herrgårdens huvud-byggnad vilken ej stod att rädda. Skador uppstod även på den västra flygel-byggnaden. Skadorna på den sistnämnda åtgärdades på så sätt att den helt ombyggdes men eftersom det visade sig allt för dyrt att återuppbygga en man-gårdsbyggnad som skulle kunna uppfylla idén med donationen beslöt styrelsen efter en tid att låta utreda förutsättningarna för försäljning av egendomen. Ett mindre område skogsmark skulle undantagas och behållas för föreningens framtida behov. I stället skulle en fastighet inköpas i Göteborg för att där på sikt kunna erbjuda medlemmarna bostad till billigast möjliga hyra.
En av anledningarna till att mangårdsbyggnaden inte återuppbyggdes var sannolikt att den inte var fullvärdesförsäkrad. Enligt 1937 års deklaration för egen-domen var brandförsäkringsvärdet för byggnaden upptaget till 51 000 kronor medan densamma endast var försäkrad till 35 000. Denna summa, plus 20 000 kronor för lösöret, utbetalades också av försäkringsbolaget. Kostnaderna för ombyggnaden av den brandskadade västra flygeln uppgick till kronor 19 000. Detta ger en uppfattning om aktuellt kostnadsläge.
Fru Martina Lundgren skrev år 1942 om sitt testamente. Förmodligen med an-ledning av att Smedstorp inte återuppfördes i ursprungligt skick ströks och för-föll i samband därmed den donation å kronor 700 000 för drift och underhåll som enligt gåvobrev av år 1926 utlovats. Föreningen fick således aldrig mottaga denna donation.
Efter flera utredningar försåldes så år 1944 hela Smedstorps egendom med undantag av ett mindre skogsområde vid Övre Ingsjön nära Hällingsjö för föreningens framtida behov. Försäljningssumman uppgick till totalt kronor 231 050 vilket motsvarade 157 % av taxeringsvärdet. Samtidigt inköptes en av Skogsmannasällskapet ägd fastighet vid Götabergsgatan 32 i Göteborg för kronor 650 000. Tanken var att kunna bereda äldre medlemmar billiga och bra bostäder.
GT den 7 februari 1937
Ytterligare fastighetsaffärer.
År 1951 fick minnesfonden ytterligare två fastigheter att förvalta. Detta år in-köptes nämligen fastigheterna vid Norra Gubberogatan 13 och 15 i östra Göte-borg av pensionskassan för en total köpeskilling av 1 085 000 kronor. Lägenhet-erna i dessa fastigheter skulle efterhand som de blev lediga i första hand hyras ut till Sjökaptensföreningens medlemmar, såväl aktiva som pensionärer, till så billiga hyror som möjligt. Fastigheterna övertogs vid köpet av pensionskassan men överläts omedelbart till Wilh. R. Lundgrens minnesfond för drift och för-valtning helt skild från kassans räkenskaper.
Under 1974 väcktes i minnesfondens styrelse förslag om att försälja fastigheten Götabergsgatan 32. Idén med att kunna bereda medlemmar billiga och bra bo-städer hade där i någon större utsträckning aldrig lyckats. Diskussionerna fort-satte under 1975 och efter diverse undersökningar och utredningar såldes fastig-heten i november 1976 för totalt kronor 1 250 000.
Parallellt med försäljningsaktiviteterna under 1975 väcktes ytterligare en fastig-hetsfråga till liv nämligen bebyggelse av föreningens markområde i Smedstorp. Tanken var att låta uppföra tre stugor, en större klubbstuga och två mindre fri-tidsstugor. Drivande krafter för byggnation var främst dåvarande vice ordfö-randen Bent Elam och sekreteraren Erik Nordström. Efter diverse utredningar fattade styrelsen den 9 juni 1976 beslut om att för kronor 250 000 låta uppföra en klubbstuga. Den övriga utbyggnaden fick på grund av kostnadsskäl tills vi-dare anstå. Efter hand fullföljdes dock planerna och två fritidshus av typ Väst-kuststugan och en friliggande bastu vid sjökanten uppfördes. Dessutom bygg-des klubbhuset till och försågs med större samlingsutrymmen. Anläggningen kompletterades även med en förvaltarbostad emedan det visade sig helt nöd-vändigt med fortlöpande tillsyn och underhåll. Hela eller delar av fritidsanlägg-ningen, som är av mycket hög klass och i den nuvarande förvaltaren Bengt Cre-moneses regi hålls i ett mycket gott skick, kan för en närmast symbolisk summa hyras av medlemmarna.
Den senaste stora händelsen på fastighetsfronten var den renovering av Norra Gubberogatan 13 och 15 som genomfördes under 1989 – 90. Samtliga lägenheter, vilka efter nu 50 år var hårt slitna, totalrenoverades då till den höga standard som motsvarar tidens krav. Enligt styrelsebeslut utsågs föreningens kassör och fastighetsförvaltare Carl-Axel Larsson att vara ansvarig ledare för genomföran-det av hela renoveringsprojektet. Detta innefattade kontakter med myndigheter, byggbolag och banker samt nödvändiga förhandlingar med dessa. Även evakue-ring av samtliga hyresgäster och framtagning av ersättningslägenheter skulle ingå. Genomförandet och resultatet av projektet blev mycket lyckat. Fastigheter-na med sina totalt 41 lägenheterna har idag en mycket hög standard. De hyrs i första hand ut till medlemmar i föreningen. Ålderspensionärer erhåller reducerad hyra.
Man kan således fastslå att föreningen väl uppfyller de i donationsbestämmel-serna för ”Wilh. R. Lundgrens Minnesfond, Smedstorp” upptagna kraven att an-läggningarna och avkastningen skall ge möjlighet att bereda fri eller delvis fri bo-stad åt uttjänta sjöfarande samt att även ge möjlighet att kunna bereda tillfällig rekreation och vila för sjöfarande. Fonden hade den 1 januari 2005 ett samman-lagt taxeringsvärde på 30 miljoner kronor plus övriga tillgångar om 2,5 miljoner.
Fritidsanläggningen Smedstorp.
Klubbhuset med styrelse-, samlings- och övernattningsrum.
Utsikt från den inglasade verandan.
Del av övervåningens rymliga samlingsrum.
Två Västkuststugor finns att hyra till en närmast symbolisk summa.
. 
Bastu, bad, båt…….…och en härlig natur ingår gra-tis. Foto: Hans Lind
—–
Norra Gubberogatan 13 och 15.
Huvudentréer från gatan.
Fasaderna mot Gubberoparken…
…som här visar sin finaste vårskrud.
. 
Exempel på blyinfattade fönsterdekorationer i uppgångarna. Foton: Hans Lind
Fastigheterna totalrenoverades 1990. Lägenheterna som nu håller en mycket hög standard uthyres i första hand till medlemmar i föreningen vars pensionärer i möjligaste mån åtnjuter subventionerad hyra.
Föreningens pensionsfonder
Fonderna som är två benämnes ”Pensionsfonden” respektive ”Över-skottsfonden”. Den sammantagna utvecklingen av dessa båda fonder framgår av nedanstående uppställning.
Sjökaptenernas i Göteborg Pensionskassa, understödsförening
Föreningens ändamål är att till medlemmar, deras änkor och minderå-riga barn utdela årliga pensioner i den omfattning Finansinspektionen närmare bestämmer.
Föreningen stiftades den 11 januari 1855 och hade vid samma års slut
en fond av Kronor 519
den 31 december 1860 ” 9 612
– ” 1870 ” 39 990
– ” – 1880 ” 116 731
– ” – 1890 ” 207 692
– ” – 1900 ” 276 799
– ” – 1910 ” 319 237
– ” – 1920 ” 538 180
– ” – 1930 ” 658 669
– ” – 1940 ” 757 824
– ” – 1950 ” 914 430
– ” – 1960 ” 1 074 953
– ” – 1970 ” 1 239 475
– ” – 1980 ” 2 002 316
– ” – 1985 ” 3 509 385
– ” – 1990 ” 6 555 226
– ” – 1995 ” 10 566 701
– ” – 2000 ” 14 284 930
den 1 januari 2005 Kronor 16,7 miljoner
Från dessa fonder kan endast pensioner utgå.
Som synes har tillväxten varit utomordentlig. Anledningen till detta beror dels på en gynnsam utveckling på värdepappers-marknaden, dels på att styrelsen lyckats bra med placeringarna.
Jubileumsfirande
Speciellt arrangerade jubileumsfestligheter har anordnats vid ett flertal tillfällen under föreningens långa historia. Fotot nedan från 75-årsfirandet och tidningsartikeln från samma tillfälle samt tidningsklippen från 100-årsjubiléet som presenteras på omstående sidor kan utgöra lämpliga illustrationer till hur dessa festligheter vid den tiden tedde sig.
Text och bilder från den senaste begivenheten på den här fronten, Sjökaptensföreningens stora och mycket festliga 150-årsjubileum på Börsen i Göteborg den 15 januari i år, presenteras längre fram på sidan 51.
Föreningsmedlemmar och inbjudna gäster samlade för 75-årsfirande på Sjökaptensföreningens nya rekreationshem Smedstorp den 26 juli 1930, d.v.s. ett år efter invigningen den 15 juli 1929.
100-årsjubileum på Sjöfartsmuseet den 20 april 1955.
Referat i tidningen Ny Tid.
Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning.
Grandiost 150-årsfirande.
Lördagen den 15 januari 2005 celebrerade Sjökaptensföreningen sin 150-åriga tillvaro med en stor jubileumsfestlighet på Börsen i Göteborg. Vid festligheten, till vilken inbjudits medlemmar med damer och ett antal gäster, deltog hela 322 personer.
Entréhallen Stora Börssalen Sidenrummet
Referatet på motstående sida klargör i stort skeendet under jubileumsfirandet. De fantastiskt vackra salarna som Börsen erbjuder bidrar i hög grad till att höja känslan av jubileum och festivitas. Kombinationen festklädda deltagare, dukning med Börsens vackra porslin, en delikat meny där som förrätt serverades Löjrom på Kavring, som varmrätt Filé Mignon Black and White och som dessert Hjortron med Glass, samt till detta utsökta viner, gjorde att alla stortrivdes. Det verkligen bejublade framträdandet av trubaduren Sven-Bertil Taube, med ackompanjemang av den eminente pianisten Martin Östergren, som tog vid efter desserten gjorde att succén var fullständig när det därefter blev dags för dans och förfriskningar. För dansmusiken svarade Eber Ståhls trio.
Vad som här har redovisats är endast ramen till jubileet. Det var givetvis alla glada, förväntansfulla och entusiastiska deltagare som gjorde festen till den succé det blev. Att det blev en sådan bekräftas av alla översvallande positiva utlåtanden som lämnats, där superlativen liksom inte vill räcka till. För styrelsen känns detta givetvis värmande, och så även för mig eftersom jag haft det stora nöjet att som adjungerad ingå i festkommitens dryga två år av förberedelser. Ytterligare bilder från festligheten återfinnes på Internet under föreningens hemsida med adressen:www.seacapt.se Foto jubileet: Jan Brügge
Slutord
Man kan konstatera att Sjökaptensföreningen på ett mycket fint sätt genom åren klarat omställningen från ren pensions- och understödsveksamhet till den idag modernare formen med fastighets- och fritidsverksamhet varvad med olika for-mer av mötes- och samkvämsaktiviteter samt utdelning av ”pensionsförstärkning”.
Detta har inte kunnat ske utan ett engagerat och målmedvetet arbete av föreningens styrelse som på ett utomordentligt sätt lyckats med förvaltning och utveckling av fonder och donationer. De sistnämnda har givetvis haft en helt avgörande betydelse för föreningens goda ställning.
Sjökaptensföreningens styrelse arbetar oförtrutet vidare…
Foto: Hans Lind2005 års styrelse vid möte på Gubberogatan 13.Fr. vänster: Jan Jarnvik, Lars Jönsson, Sten Odelmark, Torkel Bodin, Bengt Cremonese, Hans Filips-son och Carl-Axel Larsson.
…varför man således lugnt kan vara förvissad om att…
C B Pedersen – en av de som seglade för Göteborg
Efter oljemålning av J. C. Andresen.
…Sjökaptensföreningen i Göteborg, under styrelsens ledning, för fulla segel och med god tillförsikt styr in i framtiden med den primära målsättningen att bidraga till medlemmarnas och deras anhörigas trygghet, trevnad och trivsel.
See You in Liverpool!
Med denna hälsning* tackar jag för mig.
Författaren
* De engelska sjömännen sade förr i tiden aldrig farväl eller adjö. De räknade med att förr el-ler senare så möttes deras vägar i Liverpool.
Register över viktiga data och fakta.
Upprop 31/3 1854 sid. 15, 16
Föreningen stiftades 11/1 1855 ” 17
Föreningens stiftare ” 17, 18 o. 27
Första stadgeenliga allmänna mötet 22/2 1858 ” 19
Första styrelsen ” 20
Första understödet 15/2 1861 ” 21
Första donationen 27/8 1863 ” 24
Första pensionerna 1/3 1866 ” 24
Företagna ändringar av reglementet ” 25
Förteckning över ordförande ” 27
Förteckning över vice ordförande ” 31
Förteckning över kassaförvaltare ” 32
Förteckning över sekreterare ” 33
Förteckning över erhållna donationer ” 36
Antal medlemmar 1 januari 2005 575 *
varav pensionstagare 157
därutöver pensionstagande änkor och barn 51
* Medlemmarnas namn samt aktuella stadgar återfinnes i den matrikel som normalt utges vart femte år.
Beträffande föreningens flagga är följande fastställt:
Föreningens flagga, som å allmänna sammanträdet den 22 November 1875 antogs, och hvilken hvarje av Föreningens medlem äger att begagna, har blå botten försedd i midten med en hvit oval innehållande bokstäfverna S. K. F. och under dessa det nummer af blå färg, hvarunder ledamoten är i Föreningens matrikel uppförd, samt dessutom i öfre inre hörnet af det blåa fältet ett hvitt ankare och omgifves ytterst af en gul kant.
Den ursprungliga tanken med det specifika flaggnummer som varje medlem erhåller vid inträde i föreningen var att fartygsbefälhavare skulle kunna hålla sin personliga föreningsflagga, försedd med respektive flaggnummer, blåsande på eget fartyg. Med hjälp av föreningens matrikel kunde man då från närliggande fartyg utläsa vem som var befälhavare