Uppdaterad 

 

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

SJÖKAPTENSFÖRENINGEN I GÖTEBORG

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/images/MsSpacer.gif

image002

http://www.seacapt.se/images/MsSpacer.gif

Välkommen till

SJÖKAPTENERNAS I GÖTEBORG PENSIONSKASSA, UNDERSTÖDSFÖRENING

http://www.seacapt.se/images/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/images/MsSpacer.gif

 

 

Kuriosa

 

 

Jubileums-skriften

2005

av

Hans Lind 

 

  Flaggan Liten

          Flaggan

Denna sidan uppdaterades

2019-06-24                                       Webmaster

http://www.seacapt.se/images/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

 

image005

image006

image007

image008

image009

image010

image011

image012

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

http://www.seacapt.se/MsSpacer.gif

UPPROP

 

Under vårvintern 1854 inbjöd kapten E. J. Elfversson sina vänner segelsömmaremästare M. F. Leffler och kapten H. B. Schütz för att diskutera bildandet av en göteborgsk sjökaptensförening. Föreningens huvudsakliga syfte skulle vara att verka som en kassa ämnad att understödja dels medlemmarnas efterlämnade änkor och barn, dels medlemmarna själva om de kom i behov av stöd.

Vid denna tid seglade svensk sjöfart bokstavligt talat i medvind emedan segelfarten ännu var helt dominerande och det nu var goda frakter igen efter den depression med kris för svensk sjöfart som rådde under 1830 och början på 1840-talet. Sjökaptener, rederi- och varvsfolk tjänade följaktligen pengar och kände säkert ett behov av att investera i trygghet för sina familjer och sin egen ålderdom. Det fanns vid tiden inga som helst sjukförsäkringar eller pensioner varför varje familjeförsörjares frånfälle fick närmast katastrofala följder för den efterlämnade delen av familjen. Behovet för bildandet av en understöds- och pensionskassa av det slag som kapten Elfversson föreslog var därför givetvis ytterst angeläget.

Diskussionsträffarna hos kapten Elfversson utmynnade i att ett stort antal sjökaptener kallades till ett möte den 31 mars 1854. Intresset för bildandet av en kassa visade sig vara stort. Riktlinjer anslogs, årsavgiften skulle vara 10 Riksdaler Banco. Ett upprop utarbetades. Detta var ej undertecknat utan mötesdeltagarna började anteckna sig för medlemskap genast under ort och datum. Uppropet som utgör grunden till  föreningens bildande hade följande lydelse:

 

          D e H e r r a r C o o f w a r d i e   C a p i t a i n e r   s o m
ö n s k a   d e l t a g a   u t i   b i l d a n d e t   a f   e n   C a s s a
ä m n a d   a t t   u n d e r s t ö d j a   d e l s   b e h ö f v a n d e   d e l ä - 
 g a r e s   e f t e r l ä m n a d e   E n k o r   o c h   B a r n, o c h d e l s
s å d a n a   d e l ä g a r e   h v i l k a   s j e l f v e   s k u l l e   k u n n a
k o m m a d e r a f   i   b e h o f, b e h a g a d e   h ä r   a n t e c k n a
s i n a   n a mn, o c h   h a f v a   u n d e r t e c k n a d e   å t a g i t
s i g   a t t   t i l l s   v i d a r e   m o t t a g a   o c h   r e d o v i s a   h v a d 
s o m   i n f l y t e.  S å   s n a r t   t i l l r ä c k l i g t   a n t a l
a n t e c k n a t   s i g, s k o l a   D e l ä g a r n e   k a l l a s   t i l l
s a m m a n k o m s t, f ö r   a t t   u p p g ö r a   R e g l e m e n t e
f ö r   d e n n a   P e n s i o n s -   o c h   U n d e r s t ö d s - C a s s a
o c h   k o m m e r   å r l i g a   a f g i f t e r   a t t   d å   b e -
s t ä m m a s .  e m e d l e r t i d   h a f v a   v i   a n s e t t   a t t
h v a r j e   D e l ä g a r e   b ö r   v i d   a n t e c k n i n g e n   e r -
l ä g g a   T i o /:  1 0 : /  R i k s d a l e r   B a n c o  , h v a r å
q u i t t o   e r h å l l e s, o c h   h v i l k a   p e n n i n g a r, i   d e n
h ä n d e l s e   f ö r s l a g e t   i c k e   v i n n e r   a l l m ä n t
d e l t a g a n d e, d å   k o m m e r   a t t   å t e r b ä r a s.
                    G ö t h e b o r g   d e n   3 1   M a r s   1 8 5 4   

 

 

I december samma år hade 53 personer tecknat sig för medlemskap. Antalet ansågs då vara tillräckligt för att kalla till den i uppropet angivna sammankomsten. Den 11 januari 1855 kallades således de som tecknat sig som delägare i kassan till möte å ” fru Backlunds restauration vid Stigbergsliden, 1 trappa upp ”, sedermera Henriksberg.

 

FÖRSTA SAMMANKOMSTEN DEN 11 JANUARI 1855

 

Till ordförande att leda detta första möte utsågs segelsömmaremästare M. F. Leffler. Eftersom uppropet med förslag att bilda en understödskassa hade rönt stort intresse beslöts att gå vidare och bilda en förening benämnd Sjökaptensföreningen i Göteborg, där förutom sjökaptener även varvsägare, skeppsbyggmästare, segelsömmar mästare och repslagaremästare kunde få bli medlemmar. En interimsstyrelse utsågs bestående av herrar:

 

 sjökapten E. J. Elfversson

 segelsömmaremästare M. F. Leffler

 sjökapten H. B. Schütz

 sjökapten D. L. Ohlsson

 

M. F. Leffler, ansedd som en av Majornas mest dugliga män och medlem av ”stadens äldste”, utsågs till interimsstyrelsens ordförande. Han anmodades också att tills vidare uppbära årsavgifter samt att förvalta dessa. Övriga i styrelsen skulle utarbeta förslag till reglemente. Lämplig grund för detta ansågs reglementena i de tidigare bildade liknande kassorna i Drammen och Kalmar utgöra. Efter färdigställandet av förslag till reglemente skulle delägarna ånyo sammankallas för granskning och godkännande av förslaget. Årsavgiften skulle fortsatt utgöra  10 riksdaler riksmynt.

 

DEN FORTSATTA FÖRENINGSBILDNINGEN

 

Det skulle dröja hela två år tills Sjökaptensföreningens interimsstyrelse kallade till möte nummer två, nämligen ända till den 3 februari 1857. Tydligen hade utarbetandet av förslag till stadgar för föreningen gått i stå eftersom den enda fråga som avhandlades vid detta möte var den att styrelsen begärde förstärkning av ”arbetsgruppen för utarbetande av reglemente”. Den begärda förstärkningen beslutades av mötet utgöras av Skeppsbyggmästare N. C. Kirkegaard samt av sjökaptenerna W. Aminof, C. M. Sjöberg och B. Olsson. Föreningens medlemsantal hade nu stigit till 77.

 Beslutet om förstärkning av arbetsgruppen fick avsedd verkan ty redan efter tre månader, den 2 maj 1857, kallades till nytt allmänt möte. Denna gång å Kustens Hotell.

 Vid detta möte upplästes och godkändes förslag till reglemente. Det beslöts att detta nu skulle insändas till Kungl. Maj: t för sanktionering. Mötet ombad vidare interimsstyrelsen att sitta kvar tills detta var klart. Därefter skulle ny styrelse väljas vid stadgeenligt allmänt möte.

  

FÖRSTA STYRELSEMÖTET EFTER KUNGL. MAJ: TS SANKTIONERING AV REGLEMENTET

 

Reglementet blev ”fastställt genom Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution den 30 December 1857”. Den 23 januari 1858 höll interimsstyrelsen ett första möte efter sanktioneringen för diskussion angående den vidare verksamheten. Vid mötet deltog förutom interimsstyrelsen arbetsgruppens förstärkning undantaget sjökaptenen C. M. Sjöberg som avlidit under det gångna året. Närvarande var således:      

 

 M. F. Leffler           segelsömmaremästare  ordförande &. kassaförv.

 E. J. Elfversson       sjökapten   föreningens stiftare

 H. B. Schütz             sjökapten

 D. L. Ohlsson           sjökapten

och styrelsens förstärkning:

 N. C. Kirkegaard      skeppsbyggmästare

 W. Aminof                 sjökapten

 B. Olsson                  sjökapten

 

De frågor som behandlades vid mötet rörde i huvudsak revision av den hittillsvarande verksamheten och bekantgörandet av det nu sanktionerade reglementet. Vidare diskuterades upprättandet av en verksamhetsberättelse för de gångna tre åren 1855 - 57 att framläggas vid det allmänna möte som enligt stadgarna skulle hållas den 22 februari.

 Beträffande revision beslutade styrelsen att utse två revisorer att granska verksamheten. Detta beslut togs trots att styrelsen ej valts vid stadgeenligt allmänt möte och således revisorer ej heller valts p.g.a. att föreningen inte tidigare varit sanktionerad av Kungl. Maj: t. Till föreningens första revisorer utsågs varvsägare A. F. Landgren och sjökapten T. Kock.

Vidare beslöts att låta trycka upp reglementet som nu vunnit laga kraft och sända det till de nuvarande medlemmarna. I samband därmed skulle de medlemmar som ännu ej betalat medlemsavgiften uppmanas att göra så.

Beträffande interimsstyrelsens verksamhetsberättelse för de tre gångna åren beslutades att ordföranden och tillika kassaförvaltaren M. F. Leffler skulle upprätta en sådan för att framläggas vid stadgeenligt allmänt möte den 22 februari.

  

 

FÖRENINGENS FÖRSTA VERKLIGA ALLMÄNNA MÖTE MED VAL AV STYRELSE

Den 22 februari 1858 höll så Sjökaptensföreningen i Göteborg sitt första stadgeenliga allmänna möte efter Kungl. Maj:ts sanktionering av föreningens med stor möda utarbetade reglemente. Till ordförande att leda dagens möte utsågs segelsömmaremästare M. F. Leffler. Som sekreterare fungerade inbjudne häradshövdingen Joh. M. Dahlström, en syssla som han mot arvode skulle komma att fortsätta med ända fram till 1865.


Den av M. F. Leffler upprättade verksamhetsberättelsen upplästes och godkändes av mötet varför den hittills verkande interrimsstyrelsen fick ”decharge” * för de gångna tre åren. 

*Ansvarsfrihet

 

Till Göteborgs Sjökaptensförenings första styrelse valde mötet herrar:

 H. B. Schütz              sjökapten

 D. L. Ohlsson            sjökapten

  J. M. Kruse             sjökapten

  N. C. Kirkegaard      skeppsbyggmästare

  M. F. Leffler            segelsömmaremästare

och till suppleanter herrar:

  A. F. Landgren          varvsdisponent

 J. J. Hinke                skeppsbyggmästare

 

Till föreningens ordförande valde mötet segelsömmaremästare M. F. Leffler.

Efter det att styrelsen konstituerat sig tillkännagav ordföranden att man till vice ordförande utsett sjökapten J. M. Kruse och till kassaförvaltare sjökapten H. B. Schütz.

De personer som invalts i styrelsen ansågs alla vara mycket dugliga och inom göteborgska sjöfartskretsar välkända män. En bra presentation kan utgöras av följande citat från en artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning i samband med föreningens 70-årsjubileum.

 

” Bland de namn, som i förteckningen över den första styrelsen sätter minnet i funktion, märker man främst föreningens ordförande i 32 år, segelsömmaremästaren M. F. Leffler, en av Majornas mest dugande män, stiftare bl. a. av Sveriges Ångfartygs Assuransförening, ledamot av stadens äldste och senare av stadsfullmäktige samt innehavare av flera andra förtroendeposter. Vidare möter man de duktiga skeppsbyggmästarna N. C. Kirkegaard och J. J. Hinke samt varvsdisponent A. F. Landgren, Gamla Varvets ägare, upphovsmän till flera av Göteborgsflottans ståtligaste och snabbaste seglare. Sjökaptenerna representerades i den första styrelsen av H. B. Schütz, D. L. Ohlsson och J. M. Kruse, alla på sin tid mycket kända och verksamma män.”

 

         Man kan notera att föreningens stiftare och eldsjäl ej blev invald i denna första styrelse. Först i 1861 års styrelse kan hans namn återfinnas. Han var sedan verksam i styrelsen fram t.o.m. 1867 varefter han avsade sig omval. Man har anledning förmoda att detta kunde bero på att han då bosatt sig i Marstrand.

 

 

FÖRENINGENS FORTSATTA VERKSAMHET

 

Under de närmaste årens möten inom föreningen behandlades i princip endast rena rutinärenden. Vissa udda beslut och händelser kan dock vara av intresse att notera.

På vårmötet den 21 februari 1858 togs beslut om att man i Göteborgs Handels- och Sjöfarts -Tidning skulle låta publicera en redogörelse över föreningens förekomst och ställning och samtidigt göra en inbjudan till medlemskap. Avsikten var givetvis att sprida allmän kännedom om föreningen/kassan och därigenom förhoppningsvis värva flera medlemmar. Medlemsantalet var nu uppe i 107. Detta sätt att via pressen sprida kännedom om föreningen och inbjuda till medlemskap blev sedan en årlig rutin under många år framöver.

Utsedda revisorer hade under de första åren av föreningens verksamhet inte framfört någon kritik mot styrelse eller kassaförvaltare. Vid allmänna mötet den 21 februari 1860 påpekades dock nu av revisorerna att större belopp av kontanter ej någon längre tid borde förvaras i kassaförvaltarens kassa. Dessa borde i stället månatligen insättas på Sparbanken i föreningens namn i avvaktan på att mot inteckningssäkerhet kunna placeras till högsta ränta.

 

FÖRSTA UNDERSTÖDET

 

Vid styrelsemöte den 15 februari 1861, inför kommande allmänt möte den 21 februari, togs ett ur föreningssynpunkt historiskt beslut.Enkefru E. U. Strömbeck” hade ”med anledning av mannens, sjökapten A. L. Strömbecks, vådliga frånfälle kommit i nödställd belägenhet” och till styrelsen inkommit med begäran om hjälp. Kapten Strömbäck hade varit medlem och betalat avgifter i 5 år. Med anledning av Enkefru Strömbecks utblottade ställning”, ensam med sex barn, ansågs skäligt att genast ge ett tillfälligt understöd a 30 Riksdaler och ”senare taga ställning till huruvida Enkefru Strömbeck bör ihågkommas med vidare understöd”. Detta var föreningens första bidragstagare. Händelsen belyser med all önskvärd tydlighet vikten av föreningens verksamhet. På styrelsemöte i december s. å. beslöts att genast utbetala ytterligare 70 Riksdaler, d.v.s. maxbelopp enligt reglementet som föreskrev högst 100 Riksdaler per år vad gällde tillfälligt understöd.

 

FÖRSTA DONATIONEN

 

Den 27 augusti 1863 är en dag att bemärka i föreningens historia. Denna dag mottogs föreningens första donation utgörande 1000 riksdaler riksmynt efter avlidne Stadsmäklaren J. von Schneidau. Som en kuriositet kan nämnas att donationen enligt von Schneidaus testamente egentligen var tillägnad ”Nödlidande sjömäns kassa i Carl Johans församling”. Eftersom ingen sådan verksamhet förekom inom församlingen överläts gåvan till Sjökaptensföreningen eftersom denna veterligen var den enda som bedrev avsedd hjälpverksamhet i form av tillfälligt understöd. Genom åren kom denna första donation att sedan följas av en lång rad donationer vilka alla har varit av största vikt för föreningens finansiella utveckling.

 

FÖRSTA PENSIONERNA

 

En milstolpe och ett viktigt märkesår i föreningens historia är 1865. Det var nämligen detta år som de första pensionerna började förberedas för utbetalning. Vid det allmänna mötet den 21 februari samma år beslöts med anledning härav att en särskild kombinerad bokhållare-/sekreteraretjänst skulle inrättas emedan bokföringen härmed skulle bli betydligt vidlyftigare än hittills. Ingen av styrelsens medlemmar och ej heller häradshövding Dahlström, som sedan 1858 fungerat som sekreterare, kunde åtaga sig ett uppdrag av den omfattningen. Den förste bokhållaren blev bankkamrer R. W. Gültzau som anställdes mot ett årligt arvode om 150 riksdaler. Han bibehöll denna syssla i 9 år t.o.m. 1873 varefter en bankkamrer Otto P. Zetterberg tog över. Allt sedan dess och ända fram till 1964 anlitades sedan hela tiden speciella bokförare/sekreterare mot arvode. År 1965 ändrades denna ordning och från och med detta år har allt sekreterare- och bokföringsarbete utförts av medlemmar i styrelsen.

Den 1 mars 1866 skedde så de första pensionsutbetalningarna. Dryga 700 riksdaler riksmynt betalades ut till 11 änkor. Det var nu efter gångna 10 år ännu endast medlemmars änkor och minderåriga barn som kunde erhålla pension. En medlem måste innan han var pensionsberättigad ha varit medlem och betalat avgifter under minst 15 år.

 

FORTSATT MEDLEMSVÄRVNING

Vid det rutinmässiga bekantgörandet av föreningens/kassans ställning och verksamhet som infördes i pressen i mars 1868 fick avsnittet beträffande pensionsförmånerna följande lydelse:

 

     ”I afseende på rättigheten till pension stadgar reglementet: att pensioner utdelas såväl till föreningens medlemmar, som dessas efterlemnade enkor och barn; att medlemmar äro pensionsberättigade vid fyllda 60 år och deras enkor, antingen barn efterlefva eller ej, vid mannens dödsfall; att efterlemnade föräldralösa barn erhålla pension, söner till fyllda 16 och döttrar till fyllda 18 år; att medlem måste hafva varit 15 år i Föreningen för att blifva pensionsberättigad, men enka och barn åtnjuta denna förmån  när årsafgifter för 10 år blifvit erlagde; att ingen bestämd ålder är föreskrifven såsom vilkor för inträde i Föreningen; att årsafgiften är 15 rdr rmt, men att medlem, för att försäkra sig om större pension, äger rätt att betala dubbel sådan; att förvaltningskostnaden är obetydlig, i följd hvaraf medlemmarne kunna förvänta sig den största möjliga fördel; samt att, då Föreningen erbjuder ett tillfälle för dem, som intressera sig för dess ändamål, att genom gåfvor eller legater till densamma förverkliga sina afsigter, förhoppningar kunna hysas, att Föreningen, i följd af sådane bidrag, skall se sig i stånd att bereda sina medlemmar större fördelar, än de som genom årsafgifterne ensamt kunna påräknas. Föreningen började från och med år 1865 utdelning af pensioner till aflidne medlemmars enkor och barn, och utgjorde pensionsbeloppet nämnde år, för medlem som tillhört Föreningen i 10 år, 67:50; för år 1866 uppgick beloppet för nämnde tid till 76, och för år 1867 för samma tid till 70 rdr rmt, förhållanden som torde vara nog att nämna, för att uppmuntra till inträde i Föreningen och understöd för densamma.”

 

Onekligen en bra och trevlig presentation. Medlemsantalet hade nu ökat till 162 personer.

 

Något omarbetad text från Jubileumsskriften av Hans Lind

 

För ytterligare intressant läsning av föreningens historia, hänvisas till Jubileumsskriften av Hans Lind.

Uppdaterad av Webmaster 2019-06-26 

 

Åter till startsidan